Det va nu man skulle veta...
Hade du frågat mig för tio år sen så hade jag aldrig gissat på att mitt liv skulle se ut så här idag. Den visionen jag hade då stämde inte med ngn verklighet.
Man blir lika förvånad varje gång.. Ena slaget efter det andra. Tills man en dag upptäcker att man har bara sig själv och skylla för alla fel. Jag borde aldrig låtit mig lurats av illustionen. Man blåser hjärnan på det den har, Blir hög på en saga som är förvriden av teorier och anklagelser. Enda ikke narkotika klassade drogen, men ändå den farligaste. Varför blev det så?
Jag hade valt att sluta om det into vore för att det kan få mig att må så jävla bra, ändå kan det komma från en dag till en annan. En illustion av fel, en smäll verklighet och i ett nafs dör min saga. Men ändå kan jag inte sluta....