en dag i graven..
2 långa dagar har gått.. Har inte hört ett ord från han. Jag sj har för den delen heller inte hört av mig. Men då han va den som gjorde fel så borde han oxå svälja sin stolthet för att erkänna att han
gjort fel..
Jag vet sj hur det är när man har dåligt inre, och saker händer i ens omgivning. Man blir ovänner med andra utan egentligen anledning och låter det vara för att man ORKAR inte ta tag i det.
Lite så känns det som nu..
Å nej Sisse jag ger han ingen ursäkt för sitt beteende. Jag vill bara förstå.
Jag tvivlar inte på hans ord hur mycket jag betyder för han. Till en början gjode jag det. Men jag vet att han vill faktiskt innerst inne att saker ska bli bra. Han är bara på tok långt ifrån det nu.
Hans beteende gör även att jag försvinner ifrån han. För att rädda mig själv så kan jag inte stå vid hans sida genom vad som helst. Att se den man Älskar gå ner sig och dö sakta men säkert innefrån och ut, utan att kunna göra ngt. Det är obeskrivligt JOBBIGT.
