Tipping

Den vinnande ronden kommer strax efter den förlorade ronden, man kan glömma den viktigaste ronden.

Men det va ändå denna rond som gjorde att jag börja skriva igen.

nu gör vi det igen

XoXo

The point is eveything...

Innan du börjar läsa detta så vill jag tilläga att det ska läsas med en snarlik Tony Irving dialekt..
Så, då vi alla nu är samlade i rätta toner ska jag berätta;

Jag har inte velat, orkat, enkelt och lätt skrevet så har jag bara tänkt hålla mitt liv för mig själv ;)

Men....

jag saknar bloggen faktiskt.. Jag saknar att skvallra för världen om alla fel jag väljer att göra. Och alla roligheter ;)

Vad är det verkliga i det hela när sanningen aldrig kommer ut. Allt är påhitt, ordmärkning och instämning.
Alla vet att jag inte lägger saker mig på minet, så du kan lura mig på precis vad du vill. Suntförnuft med en gnutta dåligaval det är min ledsagare genom livet.

Tiden försvinner så fort... Jag vill kolla tbx på denna tiden som en bra tid i mitt liv. Jag vill minnas den med stolthet. Glädjetår i ögat och värmande känsla genom kroppen. Jag glömmer så ofta att det är nu det gäller, kan inte vänta på att en framtid ska trille ner slå mig i pannbenet och påmina mig om vem jag är och vad jag kan vara. 

jag kom till den punkten då jag kände att det va över, orkade inte längre försöka. Åren gick  och nu sitter jag här med ett gäng obetydelsefylla år av mitt liv i bagaget. Jag ville så mycket, men inget hände.

Jag gjorde en förändring i mitt vekaste tillstånd. Nu ska det ändras och vägen dit kommer ta tid, men det är så mycket som ska ändras paralelt i tiden.    Jag längtar iallafall...

Dina ord är nu borta, men jag hör dig ändå.

Schh Schh, I will now tell the story in silence. I will put it in a box and when you hear from me again its a new chapter  

Follow you're dream..

... nu får det vara nog. Tror inte längre på vad som är verkligt och inte.
Mitt huve har stanat i en illustion utan verklighet. Vad trodde jag egentligen? Att saker skulle vara värt det? 

Åren paserar utan förändring, illustionerna växer och tron om att sagans
slut har betydelse spelar ingen roll längre. Det är vägen dit som gör det hela värt det.
Ingen anledning att slösa tid på ngt som inte har betydelse i slutet av boken. Sagan är bara till för mig, fins ingen plats att fylla med onödiga rader om tro, hopp och kärlek. När verkligheten bara består av lögner och förädare. Det må låta som en anning av bitterhet i det hela. Men mina
24 år har lärt mig många gånger om att det fins anledning till att man inte litar på andra
människor. Åren har gjort att jag blivit den jag är. En sorgsen individ för det almäna
ögat. Men stolt i mig själv för att jag blev den jag är idag. Ingen kan ta ifrån mig
den lycka jag har i att veta att jag är jag. Har svårt att ge upp i många lägen,
kämpar oftast för ngt som inte har ngn betydelse, medans det som har
betydelse faller i genom systemet.

Har väll egentligen inget mer att säga.. det är ju inte som att ni kommer förstå vad det är jag försöker skriva.

Uhh lille flikkan e deprimerad blir väll första tanken. Men tvärtom faktiskt..
Nu vet jag, nu vill jag och nu kommer jag göra allt bättre.
Raderat de onödiga sakerna i livet, fär att satsa på det relevanta.

Med sorgsen blick i ögat så tar jag steget mot det nya, jakten startar nu för att lära mig känna. Lämnar en stor del av mitt hjärta kvar. varför ha ngt som aldrig funkat som det ska ändå?