Tipping

... nu får det vara nog. Tror inte längre på vad som är verkligt och inte.
Mitt huve har stanat i en illustion utan verklighet. Vad trodde jag egentligen? Att saker skulle vara värt det? 

Åren paserar utan förändring, illustionerna växer och tron om att sagans
slut har betydelse spelar ingen roll längre. Det är vägen dit som gör det hela värt det.
Ingen anledning att slösa tid på ngt som inte har betydelse i slutet av boken. Sagan är bara till för mig, fins ingen plats att fylla med onödiga rader om tro, hopp och kärlek. När verkligheten bara består av lögner och förädare. Det må låta som en anning av bitterhet i det hela. Men mina
24 år har lärt mig många gånger om att det fins anledning till att man inte litar på andra
människor. Åren har gjort att jag blivit den jag är. En sorgsen individ för det almäna
ögat. Men stolt i mig själv för att jag blev den jag är idag. Ingen kan ta ifrån mig
den lycka jag har i att veta att jag är jag. Har svårt att ge upp i många lägen,
kämpar oftast för ngt som inte har ngn betydelse, medans det som har
betydelse faller i genom systemet.

Har väll egentligen inget mer att säga.. det är ju inte som att ni kommer förstå vad det är jag försöker skriva.

Uhh lille flikkan e deprimerad blir väll första tanken. Men tvärtom faktiskt..
Nu vet jag, nu vill jag och nu kommer jag göra allt bättre.
Raderat de onödiga sakerna i livet, fär att satsa på det relevanta.

Med sorgsen blick i ögat så tar jag steget mot det nya, jakten startar nu för att lära mig känna. Lämnar en stor del av mitt hjärta kvar. varför ha ngt som aldrig funkat som det ska ändå?